varg
Jag är boende i Skåne och flitig besökare av södra Norrland och delarna där emellan. Djur och naturintresserad av födseln och ohejdad vana. När vanan blev större sökte jag kunskap och fann mitt stora intresse hos Canis Lupus/Familiaris, det vill säga varg och hund.

Till yrket är jag hundpsykolog, sedan 1993. Vilket enkelt förklaras med att man är skolad i hundens beteende, inlärningspsykologi, stresshantering, rasernas mentalitet, från valpen till den gamla hundens åldersutveckling med fler delar som berör hundens liv, utveckling och förmågor.

Genom denna utbildning är det i högsta grad aktuellt att ständig se hundens omgivning, vilket bland annat innebär mattes/husses roll. Att kunna sätta sig in i olika människors liv, deras behov och deras sätt att verka, är en central del av hundpsykologens arbetsområde – för att kunna informera, stödja och förklara förhållande som önskas förstärkas och eller minskas i relationen mellan hundägaren och hunden.

Sedan 2006 arbetar jag med ungdomar/gymnasister på hundgymnasiet jag byggt upp. Där lär eleverna om hund som art för att via sin egen hund (och ibland andras hund) kunna applicera och kontrollera att de lär sig kunskapen om hundar korrekt. För vem är inte bäste lärare på att bekräfta om och hur kommunikation nått fram, om inte objektet självt, den man kommunicerar med och i hundgymnasieelevens fall är det hunden.

Som nydanad hundpsykolog ville jag gärna påverka jägarkåren till bättre träningsformer och hundhållning av sina jakthundar. Därför satte jag mig på skolbänken och tog jägarexamen, skall påpekas att skytteprovet aldrig avlades och intentionen var inte heller den.

Jag tänkte mer att detta var en väg att förstå jägare, genom att genomgå deras utbildning, och därmed kunna nå dem om kunskap kring hunden. Vill ni veta mer om mig som hundpsykolog besök gärna: www.fidos.se

Långt innan jag började utbilda mig till hundpsykolog, väcktes intresset för vår natur, och speciellt för vargen. Intresset blev starkare och starkare och jag började söka fakta och information.

En del av denna faktainformation fick jag via mitt hundägande av Borzoi – den hundras som har jagat varg, åt människan.

Dock ligger inte mitt intresseområde för att eliminera liv, utan studera och förstå liv. När man studerar till hundpsykolog börjar studierna vid vargfakta, detta för att varg är anfader/moder till uppkomsten av hund. Vargens beteende och språk lever ju trots allt kvar hos tamhunden.

Jag kom in i vargdebatten på allvar något år innan riksdagen beslutade om Sveriges första vargjakt, den så kallade licensjakten 2010. På olika sätt har jag sökt möjlighet att påverka och ibland vill man tro man lyckats för att vid nästa reflektion bara få konstatera att detta är ett område, där allmänheten inte önskas göra sig besväret att ”lägga sig i”.

Kravet på faktisk demokratisk ordning med korrekt fattade beslut baserade på fakta, tog tag i mig när jag började förstå hur detta inte alls efterlevs.

Att varg är av många jägare ett hatat djur av hävd från gamla skrönor, och att intresset för vad arten bidrar med inte ges en chans att funderas kring, gav min iver att påverka än mer energi.

I riksdagens debatt gäller bara att tillgodose jägarkårens intresse, därför att jägarkåren till stora delar är männen med/vid makten. Och kanske för att många män tycks anse att det är okey att döda i högre grad än kvinnor gör, detta påstående är kanske inte politiskt korrekt men väl elementär naturlära.

Mitt intresse för vargen är i sig inte större än intresset för hunden men mångt mycket mer finmaskigt och intressant. Hos varg finns tusenåriga fakta kring möjlighet att överleva genom att kommunicera och att utöva demokrati.

Charlotte Swanstein
Hundpsykolog, författare, lärare

E-post: info@naturogat.se

skog